tisdag, juli 29, 2008

Jag bits

I dag mår jag= massa värk i kroppen och feber. Vet inte hur mkt men jag kan ju bli dödsjuk av typ 37,3.
Har 36.6 i grundtemp.
ELLER (är ju en livs levande paradox så nedan stämmer också)
I bland mår jag skitbra då jag har lite feber och ja då kallar jag det för att ha mysfeber *fniss*:-)

Har varit så ledsen och ilsk i dag sen värk och illamåendet började helt abrupt.
Gick upp och hann med att säga till sambon då vi satt på furstukvisten i morgonsolen, att jämrans vad jag mår bra och har sovit gott.
Sen berättade jag ett antal drömmar jag hade i natt som var rätt så skojjiga.
:-)
1 handlade som vanligt om att jag jobbar.
På jobbet hade vi på riktigt, en snubbe som var rätt snygg, trevlig men jäkligt ilsken när han satte den sidan till.
Men vi gillade honom ändå, de flesta av oss. Inte alla.

I min dröm så var han borta från jobbet och efter ett tag började jag undra varför.
Fick då veta att en av tjejerna på jobbet hade sagt så att han hörde det att hon tyckte att han var så jävla ful.

Han gömde sig hemma därför. Mej hallåååå!;o) *asgarv* Så skulle han inte gjort i verkligheten.
Funderar lite över symboliken i nattens drömmar då de var många som var väldigt kraftiga och talade högt till mig, om man säger så.
:))
Nu värker högerarmen så jag inte kan skriva..fasen också...jag som ville berätta mer..Återkommer...hoppas jag kommer i håg då bara..

over and out!

lördag, juli 26, 2008

Mänsklig instinkt

I dag mår jag= så där lagom, när jag har precis vaknat. Ont i höger långfinger, "gångjärnet" knogen på det värker. Och nån av tårna, men det känns bara om jag snuddar vid dem. Lingonveckan går mot sitt slut.

Oroar mig alltid över mig själv och måenden och beteenden, bara det i sig , att göra så är nog inte helt friskt det heller.

Känner av astman här just nuså jag pausar här och går och tar lite sprej och grejer.
Så där ja! Färdig!!Som den folkkäre Peppe Wolgers sa en gång i tiden.
;)

Att jag är en sån här sjukdomspratande person beror på att jag har perceptionsstörningar och svårt att sortera intryck, helst sortera bort dem, på grund av allvarlig adhd+dcd (samma sak som *svår damp*: Det har bara bytt arbetsnamn).

Kan inte för allt smör i småland ens, få irritationsmomenten att gå sin väg med hjälp av bara viljan.
Det är tortyr!!!

Asjobbigt att hela tiden t.ex reta sig vansinnig på att man har värk och alldeles för lite ork och andra sjukdomsymptom dagarna i ända.

En *normal tills vidare person* som är sjuk med värk och obehag i låt oss säga
1 hel vecka.
Den gnäller säker då och då, men i förvissningen om att det går över så tystnar denne och kan t.o.m prata om annat än sig själv och sitt lidande.

Jag som alltså inte är *normal tills vidare*, pratar om smärta ,värk och massa av mina äckliga sjukdomssymptom hela tiden, tills den dagen jag blir frisk.
Ja när blir det då?????
Då ska ni veta att jag varit sjuk med en fördjävlig värk, förvisso i över 20 års tid.

Men jag accepterar aldrig detta och pratar som om varje dag vore den sista sjukdagen i en 3-dagars sjukdomsperiod.

Jag vill inte vara sån, men viljan sitter i skogen i detta fallet. HELT och HÅLLET!

Näää säger ni kanske då! *-SåååÅÅÅåååå kan det ju inte vara!!!!!*
JO säger jag. SÅ ÄR DET !

Det gäller inte viljan, det gäller planeringen.
Har man adhd kan man ha mycket svårt att få en hel planeringsprocess att fungera från början till slut s a s.

Här hjälper inga som helst viljor, vilket jag tvivlar på att NTV heller är hjälpta av, men vad vet jag?;)

Om jag får hjälp med att på nåt sätt avledas i rätta ögonblicken när jag pratar högt och fort om hur jag hatar mina sjukdomsymptom, så kanske det skulle hjälpa mig att få in nya vanor om hur jag ska reagera, om det tränas en tid?
Kanske, kankse inte?!

Senaste dagarna har jag haft feber och en värk under huden och det känns som cellerna i musklerna svälter eller stryps långsamt.

Det går nämligen inte att vila sig bra i från detta.

För att slippa höra mitt eget gnäll så har jag sovit.
Säkert i över 18 timmar/dygn senaste dagarna.

Vi har planerat mkt illa med i ordningställandet av lilla huset åt sonen och hans kompis här.
Nu bor de plötsligt hemma hos kompisen i stället, bara därför.:-(

Vilka är vi att klandra dem?!

Sambon ska sätta fart här har han lovat.

Själv ska jag paketera saker i den mån jag kan.
Inte säkert jag ens orkar sitta kvar här vid datorn.

Har bara orkat sitta max 1 timma, tror jag förut.
Näe! Att packa saker låter fjärran och rent av omöjligt, men vi får la se.

Är högst motiverad så att jag inte får dåliga omdömen t.ex på stället där jag sålt sakerna.
:-)

Hade tänkt skriva om mänsklig instinkt här. Gick ett urbra tv-program om detta därman visar tester som människor gör om hur vi fungerar i olika lägen.
Om genetik och mkt mer.

Men jag känner av feber ganska kraftigt här och går och lägger mig och sover igen.
Natti natti!

söndag, juli 20, 2008

Svarta Lådan

Svarta Lådan

I dag mår jag= bättre nu på natten men fortfarande hungrig.
Hittade denna kanonbra, som det verkar tjänstan.
Kolla uppe här.
Bloggade i går också och nu är det mitt i vargtimman kl 3.55 pip..och det visas tyvärr bara 1 inlägg om dagen , men jag ska
ändra på det sen.
Nu använder jag en pryl jag inte sett förrens nu= en knapp som det står *skicka till*
på.
Provade för jag blev nyfiken och tänkte att jag kanske kan mejla syrrans man denna länken, men så var det ju en knapp ,till bloggen här, som man kan skicka till direkt, utan att logga in och krångla och det är iofs googles webbmejls förtjänst, efter som de samarbetar.
Glöm inte att checka in detta med svarta lådan.
Jag som inte längre kan laga mat tror mig ha enormt stor nytta av den även om det kanske blir lite dyrare än då man handlar och lagar själv, men med tanke på hur mycket man stoppar i kundvagnen som inte hör till maten, så kanske man t.o.m tjänar på att inte handla "mat " så ofta?!

lördag, juli 19, 2008

böld under bröstet, på bröstet

I dag mår jag= blääääääääääsch!:-(
Svetten forsar och jag är skitig.:-((
HUNGRIG hela tiden är jag också, eftersom jag int har mat hemma som är nyttig för mig som är diabetiker. Ju mer skitmat man äter ju hungrigare blir man...
Sambo jobbar natt så inte nån har handlat mer än 1 gång sen de kom hem från Gotland.

Hela jag är uppsvullen och avdomnad. Konstigt nog är händerna inte så svullna som förväntat vid värmeväder. Tacksam är jag för det förstås.

Har haft en besvärlig böld nu sen minst 1 vecka tillbaka som jag skött om efter konstens alla regler. Får ofta bölder överallt på kroppen så jag vet så väl hur man sköter dem med omslag av alsolsprit, tvätta av med tvål och vatten och låta lufta en aning mellan varven. Ungefär så.

Har just nu ca 6cm kompress, som jag har gjort själv av gasbinda och platta bummulstussar.
Sen sitter det ca 7 plåster som i en sol runt i kanterna på kompressen
Har fått lyfta och hålla ena tutten upp i luften medans andra handen ensam fått sköta plåsterplapparna osv....Fy fan vad det är tungt!!!!!!:-(

Det går inte att duscha med denna bölden då huden är så pass skör att allt sårigt som läkt i hop en gnutta, går upp direkt om jag har vanligt plåster över som skydd och när det läker kliar det så förbannat mkt att jag själv viftar till bandaget så att det ramlar av och då blir det ju som ett trycksår eftersom det inte är alltid jag märker att detta trillat av.

Behå går inte heller bra att ha just nu, de av dem som är rena är gjorda i sånt tyg som kväver luften.

Har så stora bröst att dom väger bly som riktiga meloner ungefär, modell större.
Skojar inte alls om jag gissar på ca 5-7 kg styck.

Jävligt äckliga är dom:-(
Som om man har några invaderande utväxter här framme på kroppen.

-Vad heter den där sjukdomen där man plötsligt upplever t.ex en kroppsdel som ena benet att det inte tillhör en?
*...kroppsmorfo..* nån liknande??

Vet inte vad naturen har tänk sig då de skapar missfoster på det här sättet?

Kanske är jag så dum och ful att jag behöver extra stora pattar för att alls få nån parnter på kroken?:-(

Jag önskar jag fötts med en kropp som var smal med små pattar och inte massa äckliga sjukdomar som halv dövhet med tillhörande var-invasionen i höger öra, bölder på hela kroppen, men inte samtidigt förstås, men STORA, SOCKERSJUKA ger cellerna konstig konsistens så man känner sig äcklig och sjuk, sköldkörteln som inte funkar helt bra ger mig skitdåligt minne, adhd, som ger mig asdåligt arbetsminne, håravfall på det fulaste sättet, glest med kala ytor här och där, ögonbryn som får en rysk president att gråta av avund, krokig näsa med mängder av polyper och snor-sjukdomar i hop med örats sjukdomar, läpparna är väl okej, men tänderna...jävla fucking fet käftsmäll på tandsten OCH tandhyginester som vill ta bort det flera ggr om året.
Halsen som har som en glasbit under ena örat så man skriker högt om man vrider på nacken och sväljer samtidigt, samt att det krasar i nacken betänkligt.
Axlana turas om med att ha s.k frusen skuldra, som gör svinont om man vrider sig eller lägger sig på armen, samt sträcker sig efter nåt över brösthöjd. Så har vi BRÖSTEN= moderna laggårdar för storproduktion av mjölk??? eller??..ja de har jag redan beskrivit. Magen är 123 cm i omkrets och den har minskat ca 15 cm sen jag gick ner i vikt och försöker tänka på att nte äta mkt kolhydrater, vilket jag ändå gör för vad fan ska man annars äta??!! Muffen tänker jag ej beskriva men den har sina skavanker den också....Sen kommer BENEN MED BETONING PÅ BEN. De har nämligen vare sig fett eller kött på sig.. Stor gravidlik mage och sen ..2 stickor att vinglande försöka stå upprätt på.
Glömer arslet som är platt som en pannkaka och har en feting till ischiasnerv som när jag försöker gå mer än 25 meter liksom virar sig runt höftkulan och efter det pratar jag inte svenska längre utan meddelar mig med bokstaven iiiiiii.
Ryggen är bred som på en simmare av 1:a graden. MANLIG sådan.
Den har en lång äckligt bred muskel som har fäst sig i ett litet sånt här stift, som tycks rostat delvis sönder, i under skulderbladet.
Den muskeln korvar sig , vilket känns som ett resårband som stramar sig och börjar galen-värka om jag står vid t.ex spisen mer än säg 10 minuter.
Innanför min ryggs yttre finns en ryggrad som jag varken har poetiskt, eller fysiskt intakt den heller. Bröstkotan är ihoptryckt och utsliten där.
Glömmer ju arslet nu igen. Där jag jag flera tusen intraspångiösa diskbråck som bara ger sig till känna om jag är gravid, efter jag varit gravid och om jag dristar mig till att gå på promenad.

Fötterna vågar jag inte berätta om här ännu, men några av er vet vilka autistiska drag jag har och med dem ska tydligen detta problemet kunna härledas till?!
Bara jag och en bunt autistiska personer har så här med dem nämligen:-(

Händerna är nog redan genomresonerade här i bloggen, men där är nerver i kläm ända in i ryggraden/märgen och ut i fingrarna och senor är ärrade, stela, kanske skrumpna.
Får tjusig , jag -tar-livet-av-mig-vad-ni-än-säger-VÄRK i dem, samt sandsäckar av domningar. Mest händer det då värmen ute stiger nån grad eller 10. Mer sällan vid kyla förutom sen jag fått psoriasis-atrit. En slags reumatism senaste året.
Jävla mardrömskropp!
FUCK YOU! and go to hell!

fredag, juli 18, 2008

Glad och mår bra.

I dag mår jag=Toppen!
:-)
I går var jag tametusan HELT FRISK.
Oj! Vad jag hann med mycket då.
Städade undan allt som jag dragit fram och som legat på bord, stolar, fotöljer
överallt i huset här.


Det enda jag fick var träningsvärk.
Den sortens smärta är ju helt annorlunda än den smärta som leder, senor och nerver kan härbergera.

Träningsvärk kan förstås göra as-ont, men den påverkar inte hela kroppen och hjärnan som de andra sorternas värk gör.

Oerhört tröttsamt med värk som mer känns som att aliens flyttat in och sitter och rispar med långa vassa naglar i varenda cell man har i kroppen:-/

Gick inte ut på hela dagen i går eftersom hög prioritet låg vid att få undan saker så att man kan sitta och äta eller göra annat vid köksbordet, vardagsrumsbordet.

I dag mår jag, hoppas jag, lika bra som i går.
Sånt har jag ej planerat så nu är jag lixom ställd och vet inte vad för nåt som ska ha hög prioritet, men jag anar att det är att packa och skicka grejerna som folk vunnit av mina auktioner.

Blev tvungen att skriva på infosidan, om att det skulle dröja minst 1 vecka innan vi kunde posta saker igen. Skyllde på privata skäl. Skrev väl nåt om sjukdom också, men inte sammantaget så folk ska veta precis allt om mig.
;)

Har sån enorm lust att starta företag, men då jag försöker låtsas som att jag håller på med det när jag säljer på nätet, så märker jag att det finns ingen ork alls till att ens klara av en enda arbetsdag som sådan.:-/

Jovisst! De här bra dagarna jag får typ 2 ggr per år om jag har tur, skulle det ju funka.

Att viljan spelar liten roll för vad man ska klara av, förstår jag som har facit i hand.

Har väl aldrig förr velat nåt så starkt som nu=driva en riktig affär med blandade prylar som jag tycker om (mest sånt som glittrar) he he..;o)
Men även antika roliga prylar.

Min systers man ,som bor i innerstan, säger att många affärer tycks få stänga igen och har svårt med att sälja, förutom gatans pryl-affär. Den är det alltid folk i som handlar massor.
:-)

Jag skulle då ha en nätbutik också, så då det är lugnt i affärn, så lägger man ut annonser på nätet under tiden och fotograferar saker också.

Eftersom jag har grav adhd, så skulle jag inte stå ut med som det var förr=dödtid och väntan på att kunder skulle komma in.
Dötider behöver det ju nuförtiden inte bli, eftersom man kan fylla tiden med att pilla på sin datamaskin och fotografera och redigera bilder.
:-)

Jag har svårt att hålla i en kamera , och det fast jag köpt en nästan handikappsvänlig kamera. Får ofta ett hemskt illamående av de smärtor som framkallas av att vrida och vända på kameran för att zooma in objekten i fråga.:-/

Det är synd, att jag inte klarar mer av fotografering av de saker jag säljer, för inget säljer så bra som en snygg bild, som säger mer än tusen ord.

Går med förlust när jag säljer, så ingen här behöver bekymra sig för att jag ska betala skatt.
Är mkt för skatter annrs och skulle verkligen vilja bidraga till samhällets gemensamma kassa.
:-)

Har detta med säljande, som terapi, eftersom det ändå nog lönar sig lite mer än att betala 1000 spänn i veckan, minst, till nån behandlare , som psykolog, kiroprakter osv.

Har fått reda på att det dåliga minnet jag har fått, kan bero på flera olika saker och bland annat är högt blodtryck en sån faktor.
Men SKIT!!!!:-(
Har ju haft högt nu i minst 7 år.
Undrar just vad det kan ha ställt till med egentligen?

Tillsammans med diabetes och kraftig underfunktion av sköldkörteln, som jag alltså haft i åratal, utan att veta om det.

Jo visst ja! Sköldkörteln åt jag minidos av Levaxin för redan, men jag visste inte att det försämrats så pass att ,trots Levaxinintaget, så var den , min sköldkörtel, så underfunktionell att läkaren som ringde hem, undrade hur det kunde vara möjligt. Han var mycket skärrad
och han nästa skrek av överraskning då jag berättade att jag dessutom åt Levaxin redan.

Med min sega lekamen och sambons knasiga arbetstider, har vi inte ännu kunnat åkt ner till vårdcentralen och kollat mina blodvärden.
Nu ska sambo ha semester så då måste det kunna bli av.
Ska ju kolla om andra nya medicinerna funkade.
T.ex en tredje blodtrycksmedicin och en medicin mot kolestrol som tydligen är standardbehandling vid typ 2 diabetes, enligt husläkaren.
Och så mina sköldkörtelvärden för att eventuellt höja dosen en aning.

Känner mig ju fortfarande seg i skallen bl.a.
Ja så det kan bero på för liten dos Levaxin.
Sockervärderna, långtidssockret mätte vi för ca 1 månad sedan och dom låg skitbra.
:-) Blev så glad, för läkaren sa så här:
-* Ja äta rätt , det kan du i alla fall.*Det hade sjunkit från 12 till 8 på skalan för långtids-sockret.
:-)

Nu börjar det kännas i fingrarna och armbågarna, lederna att jag skriver lite mycket så jag ska vila. Vill inte för allt smör i smålan äventyra detta tillfället att få göra rätt för mig här hemma.
;-)

Ses!

onsdag, juli 16, 2008

Dax igen för dåliga måendet

I dag mår jag=Aj helt mörbultad. Nacken har fått en stor klick med tigerbalsam och likaså min axel och insidan av handlederna.
Undrar vad 17 det är i detta smörjmedlet?
Tycker det luktar lite tigerskit nämligen..hihi:)

Är i alla fall inte på dåligt humör, om än jäkligt sömning, av den stora
dosen medicin. Hade inga treo och tog alvedon som bara är typ 1/4 så bra som treo i kombination med tramadolen jag käkar i form av tradolan, depotkapslar.

Ska helst inte äta så många treo för magens skull, men vad gör man så länge magen tycks tåla dem och de hjälper så pass enormt bra???

Har tvingat mig själv att vara rörlig en tid och det går bra, men gör hemskt ont i bland. Speciellt mina träningspass med pärlor på tråd-övningarna.

Men det blir också så fula smycken då jag får kramp, så jag vet inte om det är värt mödan?!
Får i alla fall bättre handstil, eller rättare sagt. Jag orkar skriva mer än bara mitt namn på de små lappar jag måste skriva.

Musklerna får liv i gen och vem vet vad som kan hända på sikt?

Just i dag känns det däremot inte som att jag kan bli bättre i händerna, men det är för att det gör så ont och är avdomnat dessutom, men innan, nu i dagarna, då jag haft mindre värk, så tror jag att det är nåt på G som kanske kan förändra detta långa under många års lidande till det bättre.
:-)
Konstigt att värk också kan göra så att man känner det som man sugit på en trasa med eter , allra minst?!

Det är så vackert väder, men ut pallar jag inte att gå just nu.
Ska sova i vanlig ordning på soffan, då sömn också är smärtlindrande, så ska jag försöka att ta slangen och vattna.

Packa brev får helt enkelt vänta, som vanligt.

Inte fasen kan jag hålla på med sånt, men håller på det gör jag ändå, men inte så ofta.

Man är väl galen av längtan efter att ha en betydelse trots det lilla man bidrar med?! Så att desperadon här börjar packa och skicka post. Längtar väl även efter mitt yrke, post och pakethantering.

Skäms över att min ork varit så liten och medför att jag inte surfar runt till er nätvänner så som jag hade tänkt mig, bestämt mig för att göra.

Vet inte hur man byter fokus, från det jag pysslar med i nuet och till att göra som förut=meka hemsida och prata med allt trevlig folk här ute i cyberrymden:-/ ?!

Nu är jag trist i gen och skriver bara om dåligt mående.
Så som jag beskrev det i några inlägg bakåt. Skriver bara då jag inte är frisk typ.

See ya!

tisdag, juli 08, 2008

Normalt åldrande?

I dag mår jag=Gråten i halsen och förstår inte riktigt varför, som så ofta annars.
Har några orsaker förstås.
1 av dem är att jag blir ensam här, men det talar jag inte om på internet , exakt när, men det kan i alla fall bidra till ledsenheten.

Har en tendens att skriva här i bloggen när jag mår skit.
Vet inte varför, men jag glömmer ofta att skriva här när allt är bra.

Är oftast så lättad de timmar, ev dagar jag får må bra, att jag är lite skrockfull och tror att om jag gör ditten och datten så ramlar nog en tegelsten i mitt huvud och ja så är jag tillbaka i elände igen.

Försöker samla mig att städa och laga mat vid de tillfällena, så det är nog därför jag inte bloggar då kanske.

Oftar händer det att jag bara samlar och samlar och väntar och medicinerar och när tiden gått så att kroppen äntligen tycks vara utvilad, så är det bara nån timma kvar tills allt vänder neråt igen.

Jävligt jobbigt, är bara förnamnet på hela detta syndromet:-(

Grannarna säger till mig då jag försöker förklara hur svagt mående jag är, att vi håller på att bli gamla och skröpliga och måste väl mena då på att jag är frisk, men naturligt åldrande eller??

I dag ringde en mkt god vän på dörren här.
Vi ses ca 1 gång om året på en fika och hon och hennes man brukar få komma på oväntande besök då.

Men i dag kunde jag inte släppa in nån, eftersom jag mår skit och luktar skit och hela huset ser ut som skit inuti.
De förstod inte. Det var inte hennes man som var med denna gången, utan en annan gammal pojkvän till migs, flickvän. Ä äää NUuu blir det krångligt.

Hursomhelst känner jag inte den andra som var med, mer än att hon varit med några tillfällen förr då vi varit och badat och grillat och sånt.

De bor heller inte här i stan, som min gode vän gör.
Men vi bor lååångt norrut och hon bor lååångt söderut till.

Jag pratade med mamma i telefon då de kom och jag sa som det var att jag mådde dåligt så vi kunde inte prata, fika osv.
De hörde nog inte eller kunde kanske inte tro sina öron, för de sa att det var okej att jag pratade i telefon och de skulle sätta sig ute och vänta på mig.

Jag upprepade då det jag sagt om att jag mår dåligt och sa att vi får nog säga hej då, nu för jag kan inte träffa nån i dag.

De studsade bakåt en aning.
Till saken hör att jag redan har berättat hur det ligger till med mig och mina sjukdomar, i telefon till min gode vän, då hon frågade om hon fick åka hit och sova över i några dagar, att sånt kan jag inte längre göra, då jag är så här sjuk och jag berättade att jag var väldigt förändrad och att det nog kunde vara svårt att förstå, men att hon inte skulle ta illa vid, för om jag varit frisk hade jag mer än gärna velat ha besök, med övernattning och allt vad det innebär.

Det har gått så långt nu med mig att jag inte pratar med någon annan än mamma i telefon.

Har låst mig så kapitalt, efter många, för mig, jobbiga duster.

Men det är inte egentligen så att dusterna varit överjävliga utan min tollerans för gräl har varit liten och nu minskat till noll-punkten.

Tycker SÅ illa om att blodtrycket höjs och jag får yrsel och hjärtklappning av att bråka och ord-duellera att jag hellre skiter i att umgås alls, med någon alls.

Så gammal är jag nu mentalt.

Kan dock ha en och annan släktträff och en och annan grillkväll, fikakväll med grannar, men efter såna tillställningar så behöver jag sova i minst 2 dygn.

Det är både kroppen och psyket som tar ordentligt med stryk och sist hade jag värk i varenda cell i hela kroppen och kunde inte begripa att det inte gick att vila sig smärtfri, då det gått så lång tid.

Ofta kan jag använda sömnen som extra smärtlindring. Men DÅ folk varit här, går det så lång tid.

Inte är detta normalt åldrande????!!!!!
Skulle inte tro det va?

Jag har grav adhd+ en djup depression, diabetes typ 2 och en för låg ämnesomsättning (medicinerar så klart mot allt detta) som blivit bättre men ej helt bra, + generaliserad ångsest, svår värk, rörelseproblem, med knakande och värkande leder och höfter som snorvärker ner i skinkorna och ischiasnerven, om jag försöker mig på en nyttig promenad.

Det är INTE normalt åldrande, kan jag ju lova.
-Hur vet jag det då?
Jo ! Eftersom att min egen mamma som är över 80 år, kan röra sig smärtfritt , i princip och hon går långpromenader minst 1 gång och dagen.

Hon klarar fortfarande av att prata med folk och hälsa på folk.
Vara med på dop , bröllop och alla födelesedagar osv.

Det som är mycket och aktuellt sorgligt är att jag inte kunde vara med på min systerdotters 15 års-dag och hennes konfirmation.:-(

Hon lät rejält besviken på rösten då jag lämnade återbud.
Har lovat henne att komma med på allt , när jag bara får må lite bättre igen, men vet ju inte om jag nånsin kommer att bli friskare än så här:-(

Är ju inte sjuk på så att som det kan kännas att ha t.ex har influensakänningar och illamående och svaghet på grund av nån infektion eller cancer eller dylikt och är därmed ofta pigg i huvudet, men dödstrött i alla lemmar i hela kroppen.

Känner mig grymt värdelös och undersöker minut-vis om jag kanske ändå bara är lat.
Kanske är jag en sån som tar lättaste vägen ur, alla situationer, genom att fly och inte fightas?

-Varför klarar en del andra människor av att ha sjukdomar och ändå fortsätta att sköta om allt möjligt?
En del jobbar, heltid, hur jävla sjuka dom än är t.ex.

Jag skulle vilja höra till den katogorin, för som det är nu, så går livet mig helt förbi och FORT går det.
Fan vad tiden bara försvinner som i ett töcken.

Jag minns det som igår då jag fyllde 40 år. Minns hur vi satt på min lilla balkong i lägenheten i förorten och det var så vackert , solsken och jag fick såna här enorma blomsterkorgar att hänga ute på landet i dörröppningarna där och på balkongen inne i stan.

Numera snart 10 år senare, så bor vi på samma landtställe i en villa, vilket om nån sagt åt mig det då, skulle fått mig att gapflabba åt bara tanken på det helt omöjliga i att se mig bo med min familj i en stor villa.

Nu tog det stopp.
Natti!

fredag, juli 04, 2008

årkar inte blågga

I dag mår jag=Svullen av vatten och ont, men inte så fasligt, i händerna ändå.

Ska nu göra armband alternativt sova först.;) Måste nog sova först för det går inte att lämna halvgjorda grejer framme och jag kommer sticka mig på pärlnålen och ha mig när jag är så här svullen.:))

Åkejdå! Orkade ju inte blågga sa jag visst så god baj och see ya later!

tisdag, juli 01, 2008

Nya tider och nyheter.

I dag mår jag=Så där. Började domna i fingrarna i går och brände mig då som faen på spisen:-(
Kontrade med att låta svearikes kallaste vatten rinna på handen i mer än 10 minuter och om den var domnad innan så blev den dödsdomnad efter.
:))
Inga brännblåsor blev det som tur var, även fast jag såg dem bubbla upp.
Kyla är bra.

I alla fula fall så har vi ändrat tiden till mötet med LSS-handläggarna.
De kunde inte i dag (kanske då det är strejk?!) och jag var tveksam och kände att nåt var fel och felet var ju att självklart ska vi gå alla 3 i familjen och få gemensamma insatser från kommunen.
:-)
Det var en jättetrevlig tjej som ringde hem till mig här och vi pratade och hon tyckte att min ide var lysande så de ska komma hem till oss i slutet av Juli.
:-)
Vi ska förmå husläkarn att skicka efter våra journaler, eller mina är ju redan sända till kommunen ,men sonens och sambons menar jag då.

Är så lättad att det känns som att jag flyger, bara vid tanken på att få allt detta utrett och få hjälp där det behövs.
:-)

Sen ska sonen flytta hemifrån= typ 4 meter, hemifrån här, till våran förra mindre hus som min pappa spikat i hop för attans många år sen på 1960-talets mitt.

Vi blir med flyttbart bredband ala telia för 199 kr /månaden så det gör flytten möjlig.
Dock behöver han söka sån här aktivitetsersättning då och därmed kan han be om bostadsbidrag, för det kostar ca 5000 kr/månad att hålla den stugan vid liv. med el och vatten.

Det är i alla fall väldigt roligt om han kan få sköta sig själv och har med sig en strukturerare som kan visa honom hur man sköter ett hem, då jag inte kan göra det på grund av alla sjukdomarna jag har.

Sambon är för autistisk för att riktigt hänga med i vad som behövs förklaras, eller så är han kanske bättre lämpad å andra sidan?!, eftersom att han inte är en sån pratkvarn.
hehehee:o) som jag är.
Hm! Tål att fundera på.

Nu är jag dödstrött för jag sålde en bauntalåda med smyckestillbehör och pärlor och det har tagit mig 2 dagar att packa, inkluderat pauser och ändå har jag glömt att äta och fika.
Snacka om virrpanna.
Och inte kan jag räkna heller och tappar koncentrationen , för varje påse som jag ska räkna till 100 i, eller 30, 50 delar osv.
så lycklige den vinnaren av låddan kommer få pärlor värda 10-tusentals kronor bara därför. Pris a 1200 pix.
;)
Jag är nu vrååålhungrig.
Sen ska jag också packa fina band och ha mig.
Tar nog det i morgon.
Känner för att somna här , just nu..
See ya!