Jag ska rösta på socialdemokraterna i höstens val

Mår i dag? Bra. Har dock vänt på dygnet och nu ska jag hålla mig vaken hela dagen om inte "narkolepsin" kommer och tar mig innan kvällningen förstås:-)

Tittade i natt på debatt på SVT och utfrågningen av politikerna från de olika riksdagspartierna.
OM jag fick skulle jag rösta på både Miljöpartiet och Socialdemokraterna.
Moderaterna skulle kunna få en halv röst om det gick att rösta på 2½ parti.:-)
Detta därför att jag tycker att moderaternas företrädare verkar klipska och mer mån om människor, faktiskt, mot vad jag trott och långt i från så koko som jag tycker att folkpartiet och centern och KD är ju närapå reaktionära..
 Men så har dom, moderaterna alltså,  ju också försökt sig på att bli ett nytt arbetarparti.
De har, enligt min mening INTE lyckats med den bedriften. Ett riktigt arbetarparti sviker inte sina allra svagaste.
Det är rent ut sagt för djävligt att inte även rika ,smarta människor kan leva sig in i hur vi arbetare har det.:-(
Anders Borg kanske kan se de sina i ögonen som blivit långtidssjukskrivna eller arbetslösa. Men det är nog just för att dom , väl förmodat, är just det. RIKA. De har råd att bli sjuka. Dom kan bo kvar i sina "mansions" palats och ev behöva byta ner sig till en liten villa på 200 kvadrat om det kniper.*ironi*

Sjukdom drabbar även rika, men faktum är att fler fattiga människor och framför allt människor i fysiskt krävande eller monotona yrken oftare drabbas av sjukdom, olyckor och skador som vi aldrig någonsin repar oss ifrån. Sjuk och arbetslösförsäkringen ska vara tillfälliga "broar" mellan arbete säger t.ex moderaterna och skiter fullständigt i det faktum att många är sjuka på riktigt och kommer ALDRIG tillbaka på andra sidan denna bro.
SKA VI OFFRA DEM?  I så fall VARFÖR??? Är det för att vi sjuka inte har kraft nog att protestera???
GÅ OCH RÖSTA.GO VÄNNER!! PÅ VÄNSTERALLIANSEN TACK!
De sänker inte skatten men finansierar rtrygghet för alla i "familjen" som bor i detta land.
Tänk om Sverige  vore en familj där alla var försäkrade och friska förutom lillbror på 2 år.
-*Jamen vi tar honom. Lillen och låter bli att betala för honom så kan vi andra leva gott. Han kan ändå inte klaga så att nån viktig hör honom*-
Samhällsekonomi är lite annorlunda än familje-ekonomi, men jämförelsen håller ändå.
De bara måste sänka skatterna..==== borgarna. Men till vilket pris? På vems bekostnad??

Vi som är arbetare ända in i själen och en del tjänstemän som tidigare varit arbetare fattar ju direkt att borgliga alliansen missar något kapitalt= att människor som inget har blir utan pengar i princip helt och det är fan i mig inte rättsäkert. :-/
Hur ska man som sjuk eller arbetslös orka ta tillvara sina rättigheter och ringa advokat om man inte har råd ens med telefonräkningen??
Hur ska man som sjuk kunna välja då allt kostar pengar och man inget val har innan man blir vräkt från sin bostad om man tar utav sina små resurser till annat än hyran och kattmaten man ev. får kalasa på om man har tur?
Borgarna tjatar om att de inte vill betala för de som inte arbetar. Man är paria om man har fräckheten att inte klara av att arbeta i deras ögon. DET mina vänner är INTE något annat än förakt för svaghet.

PUNKT SLUT!

Vågar inte tro på bättre mående

Mår i dag? Försiktigt bättre.
Får bra smärtlindring. Har sovit i flera veckor och nu i dag, trots månatligt elände, så känner jag mig så sakta piggare igen.
Men vis av erfarenhet så håller jag tillbaka. Det är som om jag inte vågar ta klivet riktigt ut och säga tjoho.Nu ska jag göra nåt kul. Gå en promenad eller trötta ut mig genom att träna fingrarna med pärlor eller koka en kopp te. Det är som att jag förväntar mig att stoppas av nåt. T.ex Värk. Överumplande onaturlig trötthet. Svullen mage och domningar från topp till tå. Bly och betong-känningar  i blodådrorna.
Sitter därför prick stilla och känner efter. Är jag mätt? Kommer energin räcka till att göra något? Ofta tar energin slut och jag blir vrålhungrig och svimfärdig och darrig och kallsvettig och nåt sånt vill jag inte bli avbruten med om jag har jobbat upp tillräckligt med koncentrationsförmåga.
Med boendestödets hjälp kom jag in i duschen äntligen. Hon kom på en skitsmart lösning, som jag inte tänker berätta om här i bloggen då vissa delar av mina kroniska sjukdomar orkar  jag bara inte lämna ut om mig själv. I alla fall ledde problemlösandet till att jag nu doftar som en frisk nyponros.:-)
Är någon i behov av hjärtan att gjuta med  i betong eller gips? Jag har resurserna;-)

Over and out!

Mindre domningar

Mår i dag? Rätt så bra och speciellt i händerna. Tränade i går med att sortera pärlor i askar med fack och kunde hålla på en mycket längre stund än annars. Men visst åt jag också stark medicin samtidigt, så jag är lite osäker, men domningarna i underarmarna brukar ju kännas även när man dämpat smärtorna.
Roligt var det i alla fall att slippa avbryta det jag höll på med.:-)

Har mindre domningar i hela kroppen. Vet inte varför de börjar avta men det känns så klart jättebra det också.
Ska kolla B-12 genom blodprov innan jag ska till läkerskan nästa gång.
Dock somnar rumpan och ena benet fylls med vatten så fort jag är uppe och går omkring en stund och det är INTE BRA!:-(
Nu när jag äntligen fått så mkt medicin att värken inte känns så hindrar ju ändå detta att jag kan gå ut och gå längre bit än bara 100 meter.
Ligger med benen högt åtskilliga ggr per dag och tar på stödstrumpa på drabbade benet, men det hjälper ju inte i mer än 5 minuter när jag sen går upp.

Är mindre deppad nu och apatin som höll i sig ca 2 veckor släpper så sakteliga och jag klarade av att duscha äntligen.
Fick en sån där äcklig sömnattack i morse så jag har sovit ända tills nu kl 18. Nu börjar jag känna lite igen.
Ska käka nåt. Kan ju vara vanlig brist på energi, som när man har ämnesomsättningsjukdom känns väldigt snabbt och mycket intensivare än man gör när man är frisk från sådant.
Över och ut!

Till dig som är frisk!

Mår i dag? Kataton mesta delen av tiden.

Tips till friska! Överge aldrig en vän som blivit sjuk och som slutat höra av sig, fira födelsedagar och hjälpa andra eller som tystnat och ger dåligt med feedback. Det är DÅ ni kan behövas som allra bäst! DÅ kan ni göra skillnad för den sjukes tillfrisknande eller hur värdigt slutet skall bli.

Domningar, orolig , gråter

Mår i dag? Lite lite bättre än i natt. Har domningar i hela kroppen och det går som spjutstick ut i tårna och fingertopparna. Stora öar i huden är starkt nedsatt i känsel och det pirrar sticker där. Kom plötsligt att tänka på B-12 brist.
Om jag skulle ha det så kan det inte bero på att jag äter för dåligt med sånt som innehåller B-12. Äter kött rätt mycket t.ex och fisk och gröna grönsaker.
Måste  i så fall bero på att lagret i ryggmärgen är slut och då är det B-12 injektioner som gäller och man kan aldrig nånsin få tillbaka sitt ursprunglia lager av B-12 säger min kära sambo, som har en kamrat som har sjukdomen Crons sjukdom där han opererat bort delar av tarmarna och därmed inte får i sig B-12 på annat sätt än via sprutor. Ligger hela tiden på yttergränsen för blodbrist. Men jag äter då järn i form av brustabletter och blodiga biffar och häller i mig c-vitamin också då och då.
Jag har även haft frekvent av sömnatacker som känns totalt onaturliga. Som de gånger när dom sövde mig med eter, när jag var liten och skulle operera mig. Så känns det. Likdana känningar har jag haft sen jag fick Borelia förra sommaren.
Ni som läser det här ska veta att jag är inte klassad hypokondriker och känner inte efter för mycket, utan snarare tvärtom jag reagerar inte och börjar inte leta fakta förrens symptomen blir riktigt jävla jobbiga.
Har dock berättat för husläkaren om hur magen domnat och hur konstig den är så att man inte kan t.ex nudda bordskanten med magen där jag sitter här vid datorn. Hon har också fått veta hur jag svullnar i högra benet.
Hon tyckte jag skulle använda gummihandslar för att få på mig stödstrumporna. Men de jag köpt är så pass trånga att man behöver i princip skoho för att bända upp dem. Har nog köpt fel. Även fast dom mätte benen åt mig på apoteket. Ska ta med strumporna när jag ska på nästa läkarbesök. Nån gång i höst antar jag att det kan bli tal om ett sånt. Nu är det ju semestertider och jag har inte fått tag på min ordinarie husläkare ännu.
Får gå ner på akuttid med dom här jävla domningarna och då behöver jag hjälp av sambon. Och nu har jag "hindrat" sambon och sonen från att ha roligt och få åka till Gotland och därför har jag storgråtit hela dagen i dag och inte varit rolig att ha i närheten av sig. Bad dem stanna med mig för att jag känner mig rädd helt enkelt och vill få detta undersökt helst i morgon om det går.

Har nu sovit i en hel månad , dygnet runt i prinicp och bara vaknat för att äta, gå på toa och sitta en stund vid datorn. Har även varit grymt deprimerad och det blev värre när jag slutade med Tramadol och gick över till morfin. Det måste jag också prata med läkaren om, varför det blir sån kraftig reaktion? Blir dödledsen av att det inte blev som jag hoppades=GÅ LÄNGRE PROMENADER MED HJÄLP AV SMÄRTLINDRING.
Tror att jag bara haft en eller 2 dagar som varit hyfsade. Men det tar också tid för mig, att fatta att jag kan vara uppe igen och röra på mig. Oftast mår jag bra när jag ligger ner och när jag hållt på en stund uppe så kastar sig äckliga känningar över mig och jag får gå och lägga mig igen. Det är först efteråt jag kan konstatera hur lång stund jag orkat vara uppe och t.ex duchat och städat undan lite och kanske packat några små auktioner och suttit vid datorn. Det som ofta tvingar ner mig i sänläget är att ryggen gör så himla ont och att benen fylls med vätska och känns som att det högra ska sprängas i den strama huden som är fläckig av läckande järn i från blodet ända ner på tårna från under knäet.:-(
Det brukar hända rätt så snabbt när jag gått mellan våra rum en stund.
Sambon säger att de som blir helt hjälplösa de kan ju inte stöka ner så här som jag kan göra snabbt under de timmar jag mår bra. Detta är nu ett jätteproblem här hemma. Jag ska ju röra på mig är det sagt och då satsar jag allt på att göra just det när energin räcker s a s och jag inte har för ont,är för yr eller sömnig. Det resulterar i ett helvetiskt nedstökat hem:-( Enerin räcker inte till att ta upp sånt jag tappar t.ex.
Inte nån hjälp går ju att få som läget är här hemma nu och boendestödet kan ju inte göra allt åt oss under de få timmarna 1 dag i veckan. . Det är nog bara om jag får amputera bägge benen och bägge armarna som det kan bli lugnt i vårat liv och vi kan få städhjälp och matlagningshjälp. Innan dess fattar inte någon vad för vrak de har framför sig, eftersom att det synns inte ett dugg på utsidan på mig. Dessutom är jag en glad skit som gärna babblar och skrattar även om jag är sjuk.  Blir skitglad när folk kommer hit och får nån slags tillfällig gudomlig kraft att åtminstone sitta med och prata en kväll. Mer orkar jag inte så folk kommer nästan aldrig hit sen flera år tillbaka nu i tiden.
Tror eventuellt att vi skulle må bra av att flytta till lägenhet igen. Att sonen flyttar till eget och vi till nån större 1:a eller max en 2:a och att vi säljer alla jävla fula prylar på Tradera.
Och att sambon börjar jobba dag i stället för skiftjobb som är så pass energikrävande att han sover all sin lediga tid. Ingen fritid alls har han m.a.o
Dagar då han är ledig hinner han faktiskt inte hämta sig förrens det är dax att jobba igen.
De jobbar dessutom alla röda dagar därför att arbetsgivaren tycks tro att dom som är så mycket lediga inte ska ha röda dagarna också lediga och de får inte ta ut semester och på så sätt planera i hop med lediga dagar utan då ryker extra semesterdagar. Han kan ha 1 röd dag ledig, bara om denna infaller under lediga dagar s a s.
2 x 3 veckor är allt han är ledig per år och då tar det ca 1 vecka för att sova innan han kan tänka tanken på att t.ex måla eller fixa sånt vi ligger efter med i hemmet.
Jag som trodde att han i princip skulle vara ledig på halvtid och vi skulle få massa tid tillsammans. Han skulle vakna kl 14 och ha massa tid på sig fram tills han skulle åka kl 20 nånting. Jamen tjänare! 1 timma innan han åker vaknar han som bäst.
Hur jävla dum får man bli? Kriminellt korkat av mig att tro något sånt och speciellt efter att husläkaren varnat mig om hur pass trött han skulle bli om han hoppade på den här typen av skiftarbete.
Nu fattar jag precis vad hon menade.
Kan tala om att självmordstankar är bara förnamnet på vad jag haft under dom här åren som gått sen jag blev fullkomligt lealös.
NU är det dax att bli realist på riktigt. Spotta i nävarna och kartlägga problemet, analysera det bit för bit och be boendestödet om hjälp med att få allt att fungera från A-Ö.
Återkommer i denna blogg när jag kan berätta om något annan än bedrövelser.
Over and out för en längre tid alltså!